Hjärtscreening är en trygghet för idrottare

Andelen personer som försörjer sig på sitt idrottsutövande är förhållandevis liten i vårt land, men elitmotionärer finns det desto fler av. Och även den som tränar inför en halvmara eller planerar att cykla Vätternrundan kan löpa en förhöjd risk att drabbas av idrottsrelaterade hjärtproblem.

Men vem som bör genomgå en hjärtscreening är alltid en avvägning. Å ena sidan skulle det bli allt för resurskrävande att screena ett stort antal individer där flertalet sannolikt löper låg risk att drabbas, å andra sidan skulle en screening kunna innebära att ett mörkertal av oupptäckta hjärtfel upptäcks i tid. Av det skälet är privata specialistkliniker ett bra komplement till den allmänna vården, anser Peter Magnusson, som bland annat har skrivit en avhandling om hypertrofisk kardiomyopati och implanterbara defibrillatorer.

– Elitidrottare, men också motionärer på hög nivå bör genomgå hjärtscreening. Det är en trygghet, säger han.

Forskning visar att majoriteten av alla dödsfall hos idrottare under 35 år beror på hypertrofisk kardiomyopati, HCM, en sjuklig förtjockning av hjärtmuskeln. Det är en diagnos man särskilt behöver titta efter och ha kunskap om vid en ultraljudsundersökning av hjärtat, menar Peter Magnusson.

– Att upptäcka och kartlägga HCM vid en hjärtscreening kräver specialistkompetens. De flesta som får diagnosen lever ett bra och normalt liv. Vissa beläggs med förbud, men många kan fortsätta idrotta så länge deras tillstånd följs upp med regelbundna ultraljud.

Riksidrottsförbundet rekommenderar idag elitidrottare inom vissa kategorier att genomgå hjärtscreening, men följsamheten är för låg, anser Peter Magnusson.

– Man behöver titta på nulägesbilden och ta reda på hur rekommendationerna efterlevs. Om det inte fungerar får man fundera på andra styrmedel, vad som är rimligt. Det är en viktig fråga att följa upp, avslutar han.

Tillbaka till aktuellt